FILLA

Du är för ung, ditt liv hade knappt börjat. Du hade hela livet framför dig. Varför du, just du min älskade Marcus?! Livet är inte rättvisst. Jag hatar livet, jag är tom. Jag går som en zombie, känns som jag är levande död. Känns som om du tog mitt hjärta med dig.

Jag önskar att allt är en mardröm, och jag vill att du ska komma hem väcka mig och hålla om mig och säga "allt kommer bli bra igen hjärtat" och le med ditt leende, som bara du kan. Ditt underbara fina leende, och ditt underbara skratt. Jag vill ut och gå med dig, sitta och mysa, precis som vi gjorde tillsammans. 
Jag vill inte ha det såhär mer, kan inte förstå ännu att det var du, som var på fel plats på fel tillfälle. Det kan inte vara du hjärtat, det får inte vara du.
Jag vägrar säga förväl, för att vi ses igen, jag säger "vi ses snart igen älskling!" och jag längtar efter dagen, då jag återigen ser dig, och då hoppas jag du ler med ditt underbara leende och skrattar och håller om mig och ger mig en puss som förr.

Kom tillbaka och ta min hand. För jag vill inte se världen utan dig.


1988-09-02 - 2011-05-14, himlen tog tillbaka sin finaste ängel.

And I want to wake up with the rain
Falling on a tin roof
While I'm safe there in your arms
So all I ask is for you
To come away with me in the night
Come away with me

im still loving

Happiness is when
what you think, what you say & what you do are in
Harmony

jag lämnar ännu min högra sida av sängen tom, för att hoppas på att du ligger där på morgon och ler mot mig och säger du älskar mig.
jag har väntat i snart 4 månader, men jag ger aldrig upp hoppet.

den som satte super lim på dig, och kastade på mig, står mig dyrt..

vad får en människa att gå hemma, fast han har så ont, att han kräker, han kan inte äta, och fryser hela tiden.
kan någon säga det till mig? för jag fattar inte varför! sjukhus finns, använd de.

det är min pappa som är sjuk, vatt i ett år nu.. och han äter piller, men de hjälper inte, och jag fattar inte varför han INTE går tillbaka till sjukhuset, där finns alltid någon annan medecin, men!! kan han opereras och bli bra igen! varför gör han inte det? förstår inte han hur jag känner när han går runt och skriker, darrar, skakar, klöks, inte äter, bara ligger ner, slå omkring sig. 
för jag mår banne mig inte ihellre bra av att se min pappa sådär, för två år sen, hade jag en pappa som var glad, skratta, skämta, lekte (då med alice och de andra pluttarna) spred glädje.. men nu? har någon bytat ut min pappa i hemlighet? isåfall vill jag att personen kommer och ger tillbaka min pappa, för jag står snart inte ut länge.
det är skönt när mamma är hemma, då har jag ändå någon jag kan prata med! och annars är ju nicklas här oftast, men ikväll! ikväll är han på hockey, och mamma ska jobba.. så det är jag och min såkallade pappa hemma.. jag har ångest för det! kan ni fatta, ångest för att vara med sin pappa?! jag står inte ut med att höra honom hela tiden..ibland hörs det som om han ska kvävas. och ibland eller hela tiden är jag rädd att han ska falla ihop. visar dagar ser han rent ut sagt död ut. jag står inte ut.
jag förstår inte varför han inte går tillbaka.. det kommer inte bli bättre, och han säger att de inte kan göra ngt, men läkarna har sagt de kan göra andra saker, om inte de han fick skulle hjälpa.
fanfanfan.

riktigt ful bild, men vi hade kul.

nu vill jag stoppa tiden. nu och här mår jag som bäst. kanske inte bokstavligen här.
jag har haft världen underbaraste helg, helt otrolig.
och jag blir bara gråtfärdig med tanken på att jag ska sova själv i natt,
och gå till skolan imorgon. jag vill verkligen inte.
det är som jag levt i en dröm hela sommarlovet.
och nu vaknar jag..
verkligheten springer ikapp mig, jag vill tillbaka till drömmen.

nu ska jag slänga mig i sängen och vara lite känslig.